Kultur- o Turistmiljömål   Torpvandringar    Guidningar     

 

 

    

                       December 2008. Foto: G Karlsson

…och mesar viskar
i tysta skogar…

 

Oktober gick frusen i dager från Vågen

och lövgrönskan lyste som blommande tegel.

Norden stod naken med vemod i hågen

i skenet från fullmånens glimmande spegel.

 

Bland Skorpionspindelns iskalla stjärnor

går solen med yrande nysnö på kragen.

Snart stiger Lucia ur mörkret med tärnor

och Skytten skall vakta till dopparedagen.

 

En stella excellerar  mot occidenten

och klanger av klockor gungar mot vimlen.

Allt folket vänder sig mot orienten

med hälsning till ljuset på midvinterhimlen.

 

Långt vida står stjärnorna i myriader

som lyktor längs snögatans ofantligheter

där Björnen, Orion et cetera har trader

mot rymder och tider i oändligheter

 

 

 

 

Gustav 

 

 

Minnen och tankar

om ett strete i Rödeby

skriven i vecka 51 1995.

 

 

Högt över stretet från ekens krona

mot Hökamåla och Gutans fors

slog tusen stjärnor en bro i rymden

kring örnens lyra och svanens kors.

Den första gården på höger sida

låg artonhundratalsenkelt röd.

Olavis Hansson bebodde huset

när första järnvägssignalen ljöd.

Maria Hansson, Olaves’ dotter,

kom från seglatser kring Sveriges kust

med lila Märta som fästegåva

som se’n blev Rudolfs i nöd och lust.

Med Träsko-Hjalmar och lilla Anna

som hjon och piga i ladugård

och Bokbacks-Hjalmar som dräng i stallet,

från gryningstimme till skymningsbård

gick bondeåret sin vana vandring

från vårlig brådska till höstlugn gång

me’ns oxens öga steg över Norden

och stämde vinden till vintersång.

*

Mitt emot Rudolfs, i vita huset,

fanns smeden Elfving och hans Charlott.

Han drev en bysmedja intill eken

och hon var vacker har man förstått.

Bort över Josefs diversehandel

mot fattiggården och Kassabron

drev röken ångtjock från järnvägstågen

emellan Mältan och kyrkomon

och luften tätnade i affären

där ångor blandade snus och bröd,

cigarrök, lutfisk, textil och tjära

kring järnkaminfönstrets heta glöd.

Banvakt-Johansson i hållplatshuset

med CWJ-mörkblå tjänsteskrud

for på dressin för att kontrollera

att banan lopp enligt lag och bud

och Ivar Månsson som körde droskbil

i nästa villa på vänster hand

var obenägen att gågna vågnen

vid slifsigt väglag i byn ibland.

*

 En tiggargumma kom in från vägen  

och sa’: - Den som har och inte ger,

medan hon ristade yrsnön av sig,

- är mycket sämre än den som ber.

 

Vid byvägskanten låg Sona-Kalle

som tiggde folk om en peng till snus.

En droskbil stannade till på vägen

och Gideon vräktes bland gräs och grus

då han från stadsresan vände åter

med hatten bucklig - och lördagsmorsk.

Se’n bars han in i Fritz Jönssons vedbod

och slocknade som en salig torsk.

En lastbil tutar och dammet ryker.

Det är nog Leo på väg mot sta’n

med Höka-Otto, hans far, bredvid sig;

en  karlavagn på ett jordiskt plan.

*

I sommarljuset sågs lärkor sjunga

högt över byslättens gröna mo

där bautastenarna täljde sagor

om folk som levde och byggde bo.

*

Kärleka-Johan i hundens koja

höll vakt mot alternativa män

och när han spordes – Varför? han sade:

- Vad gör man inte för kärleken?

Den stora hunden kom upp ur skogen

i Siriuslyktans klara sken.

Han var på jakt i lag med Orion

och nafsade efter harens ben.

En hästskjuts körde i morgonsolen

med fjärdingsmannen som kom egalt

på färd mot häktet med armodsboven

som köpt en cykel och ej betalt

och därför fängslades för en månad

att göra bättring för land och gud

för att han cyklat den breda vägen

och inte aktat på bibelns bud.

*

Nu fattas bara att ett par oxar

drar fram i stretet och allt blir bra.

- Så låt oss tänka att Guta-Håken

kör famnaved under stjärnorna.

 

Gustav Karlsson Walles

 

 

Tavla, broderad av Inez Karlsson. Gustavs fru.

 

 

              

 

 

 

       Karl Petersson                                       Ingrid Maria Olsson 

Waldemars styvfar                                      Waldemars mor

 

K ä l l a n

 

Källan flödar stilla

undanskymd i lunden

förande från fjärran

levnaden åt stunden

 

Sommarsolen leker

i dess klara vatten.

Evigheten speglas

tyst, i vinternatten.

 

GK

 

 

Waldemars moster, Charlotta, och hennes make, Andreas Norrman Olsson,

vardagligen kallad ”Krokus”. Han var krokig.

 

 

 

 

Agnes, dotter till ”Krokus” och ”Moster Charlott"

och Agnes’ make maskinisten Karl Andersson.

Han drunknade i Dunkerque omkring 1930.

Agnes’ barn: Arne (Klockö), Olle, Anna-Greta, Gertrud och Ingrid.

 

 

Helga Margareta: Piga                           Waldemar: stenhuggare

 

 

 

Helga vid sin första elektriska spis – 1970.

 

 

Helga Margareta:

utan mor och far,

grymma barnada’r

Du fick aldrig veta

vem din far var,

vad han kunde heta

Helga Margareta,

vad han var för karl.

Svårligt är att leta

när man inte har

minsta tecken kvar

abstrakta, konkreta:

Helga Margareta

 

och din mor Elina

Maria ifrån Jämjö

tog ej ens adjö

 

Gustav Karlsson Walles

 

 

 

 

Kerstin Eriksson 23-05-25

Helgas äldsta barn

 

 

 

Del av skolfoto från Rödeby: tidigt 1900-tal.

Övre raden, i mitten: Edvin, bror till Waldemar.

Död i ”Spanskan” 1919. Edvin led f. ö. av

”Engelska sjukan”; Skifvan. (D-vitaminbrist)

 

Längst fram till vänster syns Maria Boo,

mor till Klas, Lille Bertil och Edith.

 

 

 

 

Korpral 1947: furirskoleelev

Sveriges Militära Idrottsförbunds guldmedalj: Rodd

 

 

Maud och Anna: sommaren 1973.

 

 

Bror Helge Waldemar. 1929-

 

 

30 juni 2006. Gustav 80 år.

 

 

 

 

 

 

 

Minne från avd. 56. Nov. -96 – febr. -97.

Mycket svåra smärtor. Kryckbunden. Utmarglad.

Ur funktion fysiskt och mentalt. Pistolen i ”bakfickan”.

 

 

Från Furvistelsen februari-april 1987.

Rörelsehindrad och svåra smärtor.

Teckning: GK

 

 

Juni 1987. Gräsvik: avtäckning av minnestavla.

Gustav Magerdal.

Avmagrad med 30 kilogram

och plågad av smärtor.

 

 

KA 2:s kamratförenings årsmöte 1987.

Överste Roland Hultgren tilldelade Gustav Karlsson

De Svenska Militära Kamratföreningarnas Riksförbunds

förtjänsttecken i guld.

 

 

Översta bilden på Goliat torpet 17XX - 1936.

Understa huset 1935 - - - -

 

 

 

Walle konfirmerades 1904 i Fridlefstad.

Andra raden bakifrån. Nummer 7 från vänster.

 

 

Per Nilsa-Gertrud, som bodde på vår fastighet

före Maria och Karl Petersson. Hon dog 1931.

Malin Arvös sondotter. Gustav minns Gertrud.

 

 

 

Viktor och Ingegerd läser.

 

 

 

 

Gravsten från 1970

 

 

 

 

h

 

 

 

 

 

Intet i längden

 

En gång är jag – inte mera

och svinner definitivt.

Några år må minnas mig

och sedan intet.

Jag är undan,

och ingenting, i evighet,

annat än mineralskrot

ånga i lunden

dagg mot svala tuvor

med skimrande spindelnät,

lisa av linden -

och lyfts av gråa skyar

till oändlig rundgång.

Kanske ljuder jag med

i bruset från Gutan

där Fiskarna blänker

om natten.

 

Gustav Karlsson

 

 

Gutan: fors i Lyckebyån.

Ordet ”guta” är gammalt och känns igen i det modernare ”gjuta”

 

Tillbaka Gustav Walles sida

 

 

 

Stefan Lundin Idrottsvägen 7, 370 30 Rödeby  © 2007 • 0706-340662, 0455-48256, lundin.s@telia.com

 

www.torpkultur.se