Rödeby

Presentation

Copyright rättigheter gäller för alla bilder och all dokumentation.

Finns det inga anteckningar om ursprunget av foto så kommer dessa ifrån mitt bildarkiv. Stefan Lundin

av Gustav Karlsson Walles

Ur Levnadens led: berättelser från Rödeby

II. Mellan eken och fattiggården

Från Rödeby ek genom stretet

N

u tänker jag fortsätta, genom fattiggårdsstretet i Östra Rödeby, som på

1930-talet, med början vid Rödeby ek och åt Hökamåla-Mörtön.

Först till vänster låg smeden    Elfvings    vita villa och smedjan intill.

Mitt emot fanns Rudolfs röda gård. Till vänster, nära järnvägen, var Carlskrona Wexiö Järnvägs – CWJ – hållplats, Östra Rödeby, med gråvit banvaktsstuga. Där bodde ”Ban-Johan” med sina vackra däkor och med uppgift att stänga bommar och inspektera banan, innan ”Hönan”, motorvagnen, eller tågen skulle förbi.

På andra sidan om järnvägen, till vänster, fanns Ivar Månssons bilstation. Där kunde skjuts beställas åt olika håll, om väderleken var tjänlig. Var det regnigt och vägarna blöta, rekommenderade Månsson att gå till kyrkbyn och beställa skjuts hos Kling, en annan droskstation, ty Månsson tog inte ut ”vågnen” om det var slifsigt på vägarna. En bilresa mellan Östra Rödeby och sta’n lär ha kostat ”en o åtti, me vågnen o de’”.

Mitt emot, på andra sidan av vägen, i före detta Rexagården, låg Josef Carlssons, Elfvings måg, lanthandel. Där inne var full kommers mellan arla och särla. Under 1930-talet var affärerna ofta öppna mellan åtta och tjugo. De, som inte kunde handla under den tiden, kunde expedieras genom bakdörren. Butiken var fylld av husmödrar och andra, och ”ledighetskommittén” höll till där. Luften var bolmande blåtjock av tobaksrök, förutom alla andra inslag i en massiv samdoft av lanthandel. Diskussioner fördes, och sladdret flödade. Där såldes trätofflor, storsill, majs, lössnus, fotogen, snäckskal, mängder av andra viktualier, tyger, kläder, verktyg, spik och mycket annat åt bygdens folk – kontant och på ”krita”.

Gårdar efter vägen

Föreståndarainnan Elin Gannerud

I uthusbyggnadens gavelände mot vägen stod socknens likvagn. Där förbi var kusligt att gå i mörka kvällar. Vagnen var svart och silversirad. Kusken hade svart kostym och skärmmössa. Även kistorna var svarta, ibland med krossat kolstoff i färgen som glittrande stjärnor. Man drog sig utåt mot vägens bortkant, när man skulle förbi där.

I en av fattiggårdens flyglar hade fattigvårdsstyrelsen stämma varje månad, som regel den tionde. I korridoren samlades arbetslösa och andra som behövde ekonomisk hjälp. De, för somliga förnedrande, besöken kunde resultera i en ”tia” eller en matlapp till handelsboden, för dem som inte var betrodda att hantera kontanta medel. En och annan yngling, som kanske sökte fattighjälp av bekvämlighetsskäl, visades mot dörren: - Ut! Ut! Ut!

Någon sökte bättra sina möjligheter genom att antyda, att vid nästa val skulle han minsann rösta borgerligt.

Fattiggårdsbyggnaden. Senare kallades den för Ålderdomshemmet.

I stugan till höger stängdes sinnessjuka in bakom gallerfönster och lås.

Stämma och julapengar

        Jag minns, inför julen 1933, att far, stenhuggare med ytterligt låg inkomst, mumlade om att han skulle egentligen ”gå ner till storgubbarna” på stämman för att söka få litet ”julapengar”. Men, så konstaterade han, stt det nog inte var lönande. Jag, sjuåring, hörde detta, och det slog mig, att jag kanske…

        Några dagar innan julen gick jag till stämman i fattighusets norra flygel och satt mig i kön av hjälpsökande. När det blev min tur, gick jag in, med mössan i handen, till den mäktiga församlingen.

        - Vad vill du, lille pojk? sporde ordföranden.

        - Jag skulle behöva lite julapengar, svarade jag.

        - Behöver du julapengar? sa’ ordföranden, synbarligen road, och ett sorlande leende spred sig bland de mäktige.

        Jag lämnade stämman med tjugo kronor, kontanta pengar, i handen, vilka jag hastade hem till mor med. En oerhörd summa för mig – och mer än nog för att julhandla på den tiden. Så mycket pengar hade jag aldrig förut hållit i min hand.

        Det var ett solskensminne i mitt liv. Måhända finns något antecknat om händelsen i kommunens annaler.

Ovan nämnde Ture Svenssons föräldrars gård, S A Svenssons, i Östra Rödeby

Bilden kommer ifrån Stefan Turesson, detta är hans föräldrarhem.

        Rödeby 2 augusti 2008

        Gustav Karlsson