Copyright rättigheter gäller för alla bilder och all dokumentation.

Finns det inga anteckningar om ursprunget av foto så kommer dessa ifrån mitt bildarkiv. Stefan Lundin

Gamle Sten berättar

Om ett år i Rödeby.

På vandring i socknen, mötte jag en gammal tjänare som berättade för mig: hur förhållandena tedde sig 1956 – i vida världen och i Rödeby. Han stod vid vägen:

Vid vägen mellan sta’n och byn

jag mötte en bekant,

en gammal trogen tjänare

som stod vid vägens kant.

Jag hälsade och slog mig ner

att vila mina ben

en liten stund och lyssna till

den gamle vännen Sten.

Hur det var allmänt omkring 1956.

Lättviktsmotorcykel av 1930-talsmodell,

som användes in på femtiotalet.

Över Rödeby välvde sig himlahöjdens blåa och mörka outgrundliga valv, då som nu. Några stjärnor blickade ned mot oss som genom kvisthål i himlagolvet. Pegasus galopperade i rymden och Orion var vaktmästare, som höll ordning där uppe, och Jupiter lyste med sin stora lampa om höstkvällarna, Solen var uppe om dagarna, när det ändå var ljust, och månen lyste snålt i mörka nätter.

Hur det var i världen vid 1956-tiden.

Världen hämtade andan, 1945 i maj, efter slutet på Hitlers vilda krigsdans.

De japanska självmordskrigarna kapitulerade den 14 augusti för yankarnas atomfyrverkeri - för freden. Det tyska dödsboet delades i fyra sektorer.

FN bildades 1945, och ett dussintal bruna banditer bjöds på luftfärd med tvärstopp – i Nürnberg 1946. Marshallhjälp från USA beviljades för att mot Ryssland etc. återbygga Tyskland med dollar. Även Sverige fick en slev av Marshalls soppa.

Sovjetunionen protesterade och återupprättade kommunistiska internationalen (Komintern) i form av Kommunistiska informationsbyrån (Kominform). ”Kalla kriget” började och kändes kring öronen som en isvind över världen.

FN:s deklaration om mänskliga rättigheter antogs 1948.

Albert Einstein dog 1955, sedan han lärt världen att koka kaffe på atomvärme, och Elvis med sin stora rock drog som en Jehu över jorden.

Automobilen var på erövringståg i världen 1956.

Morris Minor 1000, 37 hk, 4-sitsig, England.

Automobiler blev en vanlig företeelse på vägarna under nittonhundrafemtiotalet. Här syntes Morris Minor-, Austin A 30-, Volkswagen-, Renault R4-, Ford Popular-, Opel Olympia-, Fiat 600-bilar etc.

Stora bilar från USA kallades ”Dollargrin” eller ”Vrålåk”. Sådan körde direktörer och ”raggare”.

Ford Edsel, 247 hk, 5-sitsig, USA.

Sådana fordon kallades dollargrin eller vrålåk.

Gamle Sten vid vägkanten berättar om sig själv…

- Här har jag stått i åratal

och sekler nästan två

T

sa’ Sten – ty artonhundra sju

jag började min show

att visa dem som for förbi

i vägens grus och damm

hur långt de farit på sin färd

och långt de hade fram.

Jag har sett bättre folk i schäs

ur slott och herrskapshus

och backstu’bor och tiggare

som trampat vägens grus,

Hur det var i Sverige vid 1956-tiden.

I Sverige bildade Per Albin en socialdemokratisk regering 1945, efter att i mer än fem år varit statsminister i en grönrödblå samlingsregering, och gengasen avvecklades, följd av bentyl, motyl och bensin och småningom av en bilexpansion utan like. Cyklarna följdes av mopeder – och välståndet ökade.

5/8 1955: Två radioprogram

1 oktober blev Motboken till ett minne blott…

1955 var Sveriges största politiska parti större än någonsin tidigare, med 770140 medlemmar.

2783 störstapartimedlemskommuner fanns i riket. Dess medlemmar och sympatisörer hade många mandat i riksdagen: i II. kammaren 110 (230) och i I. kammaren 78 (150). Största partiets kvinnorörelse omfattade 70216 medlemmar och dess ungdomsrörelse 77000. Gunnar Sträng blev finansminister efter Per Edvin Sköld 1955 och Tage Erlander var statsminister.

Som det var i Blekinge.

I Blekinge län och landskap blev Erik von Heland landshövding; en herreman i mörkblå uniform och själ. Bostadskön höll på att byggas undan och folkvagnen hade börjat sitt intåg i folkhemmet. Skinnknuttar och raggare började trafikera vägarna, och ”dollargrin” hade hög status.

Över provinsen dundrade ”flygande tunnor”, så att fotogen stänkte - 70 liter/min. drack Tunnan - och på landsvägarna konkurrerade långtradare och bussar med rälsbundna godståg och motorvagnar.

Olofström gladdes med Volvo, Svängsta sålde spinnrullar över världen, Reso turistade på Ronneby brunn och i Karlskrona var full aktivitet på varv, L M Ericsson, Kakel- och Porslinsfabrik etc. Man hade även färja till Bornholm: M/S Hammershus, omsvärmad av måsar och alikor, som komplement till Arona av Hasslö.

…och Gamle Sten berättar om vad han sett…

och bröllopsföljen har jag sett

med Livets unga brud

och kunglig postverksdiligens

för tidender och bud.

Ja, här for jordemodern fram

och det var bråttom då

när paradisets träd bar frukt

och livet stötte på.

En präst på väg till sorgens hus

jag skymtade också

att ge ett sisata tröstens ord

när döden böste på

I Rödeby vid 1956-tiden.

Intill 1956 var i Rödeby nya flerfamiljshus byggda efter vägen mot staden, men stora delar av moslätten var fortfarande odlade och bondbrukade, och på åmaden betade kor, kring badplatsen i ån, som tillsammans med Knopragölen var den tidens swimmingpölar i Rödeby.

En ny brandstation hade stigit som en Fågel Fenix, ur askan vid Majblommans ruin.

Svaga och sjuka åldringar bereddes hus och vård i den röda så kallade fattiggården i Östra Rödeby, där då Agda Selin var ”Regenta absoluta”. Åldringarna: fattighuskäringarna, och hjongubbarna mest, syntes i omgivningarna i skilda ärenden; som Gottfrid, Jacob, August, Sven-Johan och Sona-Kalle med flera, klädda i kommunala blåkläder. Kanske Monna-Sigga skymtade – eller Darra-Nanni.

I Rödeby fanns 1956 ett nybyggt och ändamålsenligt kommunalhus. En fjärdingsman fanns; Karl Svensson följd av Manne Lerby, som klarade ordningen. Rödakorssystern och distriktssköterskan, Edla, vårdade hela socknen, trampande sin ballongcykel och bärande sin remediaväska. Till vården hörde även en läkare, Bruhne, och en tandläkare.

En fyllearrest fanns i kommunalhusets källarevåning. Den förste ”busen” var redan finkad; en välbekant person från Ö. Rödeby, som vinglade kull på den smala vägen.

Många minns ännu ”Sybehörsaffären”, mitt i Rödeby.

Avebjörk var handelsman intill kyrkan och Konsum coopererade vid Johannesbergsvägen, där också Cykel-Gunnar hade sin hjulmarknad – året om.

Kyrkan stod mitt i byn, sedan nära 800 år, och prästen, Grönlund, skötte kommunikationerna mellan sin grusgård och Herrens eviga hushåll.   ”Lyrans” biograferi och himleri var i avtagande, och jätten Snopp vilade lugnt vid Folketshusberget.

1956 bildades PRO Rödeby. Om det kan läsas i en minnesskrift.

Här slöt Gamle Sten sin berättelse, med följande ord:

Nu står jag här till ingenting

ty folk har andra don

än förr att läsa vägens längd

och dess destination.

Men, jag står kvar vid vägens kant

är fridlyst - enlig lag

och ser hur mänskor drar förbi

onödiga som jag.